Tiden har varit knapp den senaste tiden till att måla men jag försöker göra det så fort jag hinner för det är så himla roligt. Detta bordet målade jag för någon dag sen och det blev så fint. Det såg väldigt tråkigt ut innan, fläckigt och färgen hade trillat av överallt så en uppfräschning blev perfekt.

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

När jag tog studenten kände jag bara att jag aldrig kommer sätta mig i skolbänken igen. Jag vill bara jobba och bli riktigt vass på business, jag var skoltrött och ville rikta in mig på det jag brinner för. Jag är nog inte ensam om den tanken men när jag råkade ut för min olycka vände det helt.

Jag förstod då hur skört livet är och hur snabbt det kan vända. Om jag bara skulle arbeta med det jag gör och eventuellt råka ut för en olycka som skulle innebära att jag inte kunde jobba med det mer så krävs det en utbildning att luta sig tillbaka emot. Ett bevis på att du faktiskt kan det du har pluggat med.

Då bestämde jag mig för att börja plugga på distans för att kunna kombinera studier med arbete. Jag valde att plugga en ekonomikurs vilket var väldigt roligt och lärorikt då jag även gör bokföring på jobbet också, man har alltid nytta av ekonomi oavsett vad du vill arbeta med.

Nu pluggar jag inredning på distans och är så taggad på vad det kan ge mig i framtiden. Jag brinner för inredning och service så hoppas på att kunna kombinera detta och bygga vidare på någonting eget i framtiden. Det är väldigt roligt att vara kreativ och komma på nya idéer som jag får göra med målandet av möblerna och när jag pluggar. Utbildningen jag pluggar är från Rum & Miljö, väldigt bra upplägg.

Likes

Comments

Denna dagen har varit perfekt i min smak. Började dagen i stallet med att släppa ut dem i hagen och sen fixa allting med mamma. Sen red jag dem vid lunch ute i paddocken och dem var i princip vindstilla. Det var så härligt, hästarna kändes super och man fick lite vårkänslor.

Hästarna fick sedan massage av vår massör och hon tyckte dem var mjuka och fina i kroppen så en riktig lyxdag för dem helt enkelt.

Jag har även jobbat i affären idag och hunnit måla ett bord som blev super fint. Det bästa på jobbet idag var att vi fick leverans av två nya hästlastbilar, den ena är guldbrun och var så fin i färgen att jag hade velat ha den själv.

Avslutar dagen i lägenheten med Erik och nu ska jag sätta mig och kolla igenom den första uppgiften på min utbildning.

Likes

Comments

Nu är jag hemma efter en lång dag med mycket som skulle göras. Dagen började i stallet med mamma, vi fixade hela stallet och städade i sadelkammaren. Nu är det så fint och allting hänger i perfekt ordning. Hästarna fick vara ute i hagen några timmar så jag red dem nu på kvällen istället.

På firman var vi och tömde en lägenhet så benen värker nu för jag hade träningsvärk redan sen innan så det blev ju inte bättre nu. Men jag får ju gratis träning på jobbet så ska inte klaga.

Vi åt även en riktigt god lunch på Jägersro stallcafé. Idag var det fiskgryta. Vi brukar äta där flera dagar i veckan, perfekt lunchställe.

Likes

Comments

Jag tänkte förklara vad jag jobbar med för det är några av er som har undrat och för er som är nya kan det vara roligt att veta.

Min familj driver Claeshallen i Malmö där vi köper och säljer möbler och kuriosa i vår affär. Vi tömmer även dödsbon, vid flytt och så vidare. En dag för mig kan se så olika ut, det kan vara allt från att vara ute och tömma, packa eller hämta nåt till att vara i affären och ta hand om kunder. Jag försöker lära mig så mycket som jag kan från pappa om hur man möter kunder och förhandlar till sig affärer. Jag sköter även våra sociala medier Instagram och Facebook, nu har jag ju även det nya projektet med att måla möblerna vilket är så himla roligt. Full rulle från början till slut helt enkelt.


Vad vi mer gör är att vi säljer hästlastbilar. JK Horsetrucks Sweden, min roll där att sköta instagram, Facebook, annonser på olika hemsidor och mailen. Jag visar en och annan hästlastbil också men lär mig fortfarande av pappa som är ett proffs på det.

Utöver dessa två jobben tar jag hand om mina hästar vad allt det innebär, jag ska börja plugga till certifierad inredare och försöker vara en bra vän, flickvän och familjemedlem. Det är långa dagar med otroligt mycket jobb men jag älskar det och vill aldrig sluta.


Likes

Comments

Nouw har nu skapat tävlingen #nouw30daychallenge där dem utmanar sina bloggare att skriva ett blogginlägg om dagen i 30 dagar med sin egen nisch.

Detta är verkligen inspirerande och jag ser fram emot att mina följare ska få ta del av min vardag, det kommer vara väldigt lärorikt!

Ni kan läsa mer om tävlingen på nouw.com/nouw30daychallenge

Likes

Comments

Väl hemma från sjukhuset började en fruktansvärd tid som skulle innebära mycket tårar och kämpande.

Tänk er själva att ni har varit väldigt aktiva i er vardag till att inte ens kunna resa er från sängen själv. Det var väldigt mentalt jobbigt för man vet ju hur man ska göra men kroppen säger ifrån att det gör ont.
Bara att ta sig till toaletten kunde ta 20min beroende på hur ont jag hade. Vi fixade om den ena toaletten så den var handikappanpassad för jag hoppade ju fram på ett betastöd (en ställning på 4 ben) och väl inne skulle jag snurra runt och sen få hjälp att lägga benet på en pall. Sen samma procedur när jag skulle tillbaka till sängen. Det var en stor omställning för min familj också, det har varit väldigt svårt för dem att se mig så ledsen och uppgiven och med den smärtan jag hade.

En dag skulle pappa hjälpa mig till toaletten men sen gick han in i vardagsrummet och hörde inte när jag skrek efter hjälp för att komma ut och jag hade ju ingen telefon med mig så där satt jag och väntade en stund med foten uppe på en pall och betastödet för långt bort, det är något vi kan skratta åt nu i efterhand. Jag lämnade inte huset på 3 månader förutom sjukhusbesök och små promenader i rullstol, den tiden gick fruktansvärt långsamt. Jag kunde inte göra någonting utan hjälp vilket ledde till att man fick planera mycket.
Jag hade gips från höften till ankeln i två veckor sen fick jag en ortos som först var låst så jag inte kunde böja alls sen låste dem upp den mer och mer med några veckors intervall. Det gjorde så ont...

Jag fick börja gå till en sjukgymnast, efter mycket slit och tårar fick jag lov att börja belasta 50% på benet med kryckor till hjälp. Då kom den stora käftsmällen, jag kunde inte gå, hjärnan visste hur jag skulle göra men kroppen lyssnade inte. Jag kunde inte gå längre så jag fick ägna all min tid till att lära mig gå igen. Det tog ett tag men med mycket träning började allt sakta men säkert falla på plats. Böjningen fungerade inte heller som den skulle så min sjukgymnast fick knäcka loss brosket utan att jag visste, det var riktigt obehagligt och hon förvarnade inte mig just för att jag inte skulle spänna mig, jag skrek rakt ut och grät för det kändes som jag bröt benet igen. Det var där jag insåg att rehabträningen är enormt viktig och det blev motivationen till att fortsätta träna och kämpa. Jag fick då kontakt med min osteopat Niklas och Johanna som är fystränare. Dessa två personerna har stöttat och hjälpt mig till där jag är idag och utan dem, min familj och pojkvän hade det aldrig gått.

För att göra en lång historia kort så var det många bakslag på vägen genom rehabiliteringen men med varje litet framsteg som jag fick blev allting mycket lättare. Efter 8 månader satt jag äntligen upp i sadeln igen, gladare än nånsin även om den biten när jag väl började rida igen har varit väldigt tuff och mentalt jobbig är jag ett steg närmre känslan jag hade innan skadan.

Likes

Comments

Idag är det 2 år sen jag råkade ut för den fruktansvärda olyckan.

För er som inte vet så skulle jag rida ett vanligt pass i ridhuset på en av mina hästar. Jag satt och travade fram när han helt plötsligt blev rädd för något på läktaren och snurrade runt. Han var absolut inte dum utan blev skrämd. Jag flög då av och kände direkt att något var fel i benet. För dem som såg det så såg det inte så farligt ut men jag fastnade i stigbygeln en stund och vred av mitt ben innan jag kom loss.

När pappa kom in i ridhuset och skulle fånga hästen sa jag bara ring en ambulans, inget annat sen låg jag helt tyst och försökte bara andas för det gjorde så fruktansvärt ont.


Väl när ambulansen kom bad dem mig gå till båren på mitt brutna ben för dem trodde ”bara” att det var korsbandet som var av vilket visade sig sen vara mycket värre än just bara korsbandet. På sjukhuset tog det väldigt lång tid tills jag fick morfin och dem tömde mitt knä på vätska för det svullnade så mycket. Olyckligtvis gick brandlarmet på sjukhuset konstant från ca 13:00 till 21:00 så man var ju helt slut i huvudet av det ljudet samtidigt som vi låg i korridorer i sängarna för det var så mycket folk och ingen hade tid att hjälpa en. Det konstaterades genom röntgen att jag hade brutit skenbenet, mitt korsband hade gått av och min knäled hade flyttat sig så jag skulle opereras dagen efter. Jag fick då dela rum med en gammal tant som sjöng konstant hela natten och rabblade tyska alfabetet om och om igen hela natten..... Varken jag eller mamma fick mycket sömn kan jag säga.


Operationen gick bra och jag stannade kvar på sjukhuset i fem dagar vilket var hemskt, maten var äcklig, vissa i personalen hade vaknat på fel sida vissa dagar, min pojkvän fick trycka på den röda alarmknappen efter att vi i 45min hade tryckt på den andra vanliga för jag behövde gå på toa och kunde inte ta mig upp ur sängen själv men då fick dem verkligen fart och kom direkt och vid den tiden var det ju panik till toaletten. Jag kan inte svälja tabletter utan måste få flytande eller krossat i t ex: kräm vilket stod i min journal men en natt när jag hade fruktansvärt ont bad mamma om smärtlindring till mig och in kommer det en ”bitchig” sköterska och ger mig tabletter och går igen, vi ber om att få dem krossade och tillbaka kommer hon med dem i två bitar. Vi ber snällt igen om att få dem krossade och hon kommer igen med dem i tre bitar. Vid detta laget grät jag av smärta. Mamma går då ut och ber om kräm så vi kan göra det själv och där sitter hon och tittar på tv... Det var ingen glad mamma som kom tillbaka och dagen efter fick jag komma hem. Det var såklart också väldigt många trevliga och hjälpsamma sköterskor. Var överlycklig när jag väl fick komma hem men det försvann snabbt med tanke på vilken resa jag hade framför mig med rehab och smärta.


Nästa inlägg kommer imorgon med min rehab och vägen tillbaka till vardagen.


Likes

Comments


Nedan länkar jag mina favoritkuddar för tillfället. Jag och Erik köpte den i mitten i Falsterbo i år och vi älskar den. Kudden passar perfekt i vår soffa men i framtiden hade vi velat komplettera med dem andra två kuddarna också.

1 här / 2 här / 3 här

Likes

Comments